Att våga kliva in i en annan människans liv

Att våga kliva in i en annan människas liv när du som minst vågar är det tillfället då du behövs dom mest.
Varför är det så att man ibland inte vågar hjälpa någon som man vet behöver ens hjälp?
Kan det vara så att vi är för rädda för att se verkligenheten och lösa en svår situation.

Hur ska man reagera som vän om någon i ens närhet har varit med om någon slags trauma.
Det sägs att man ska lämna sorgen ifred, att en del sörjer ensam.
Det tror jag inte på.
Hur ska man någonsin kunnabearbeta någonting som tynger en ensam.

Om man själv går igenom en trauma ser man inte någon i sin omgivning och man tror inte att någon bryr sig.
Man får ofta för sig att "man stör" om man lägger sin tyngd på någon annan.
Jag tycker det är helt oacceptabelt att låta en vän sörja ensam, vad personen än säger.

Alla har vi gått igenom saker som har varit jobbiga på ett eller annat sätt.
Vad är inte viktigare än en bekräftesle från en vän att man faktikst är älska.
Då orkar man och vågar kämpa vidare. Det är så jag känner i alla fall.

Det jag vill ha ut med detta inlägg är att det är viktigt att visa styrka och sken när en vän bara ser mörker.
Älska inte bara en människa med dina ord.
Älska den du älskar med ditt beteende.

Tack.

Vars går gränsen?

Vad är civilkurage och vad är att göra intrång på det privata?

Självklara fall som att ingripa när någon skadar en annan skulle nog alla säga var civilkurage, men är det inte att skada någon annan att tex inte ta på ditt lilla barn en mössa när det är -25 grader ute? Vars går gränsen?
Kan man säga till en förälder att man tycker dom gör fel mot sitt barn?

Personligen tycker jag att det är svårt, för vem är jag att "klaga" på någon annans föräldraskap? Men samtidigt känner jag ett ansvar gentemot barnet. Nu pratar jag givetvis om helt okända föräldrar på stan.

Det finns många saker som hamnar i gränslandet, det är det ingen tvekan om. Frågan är bara hur man ska förhålla sig. Jag tror att många TÄNKER att dom självklart skulle säga till, men när det verkligen gäller så tror jag att det är väldigt få som faktiskt gör det.

Någon som har någon tanke??

Kvinna

Det här inlägget kanske inte hör hit men samtidigt så gör det det.
Ska fatta mig kort.

Nu är det år 2009. När ska det bli ok för kvinnor att ta plats i världen? Rätt många gånger i månaden blir jag arg över sådana situatinoner, kanske för att jag ofta själv hamnar i dom. Skickade ett uppgivet sms till en vän som svarade:

" Ja, det är tyvärr så att vara tjej. Vi förväntas ta för oss och visa framfötterna men när vi gör det så får vi SKIT. Och anpassar vi oss inte till mallarna så får vi också SKIT. Men jag tror att så länge vi kan stå för det vi gör borde vi ju skita i vad andra säger. Om vi inte ser till vårt eget bästa, vem ska då göra det?"

Det var en väldigt klok vän. Jag kan bara bli så trött på att ta smällarna, pliringarna och de ironiska taskiga pikarna. Jag ÄR bestämd, jag KAN peka med hela handen, jag SÄGER oftast vad jag tycker och jag HAR höga mål med mitt liv. Civilkuraget från den som pikar vore att säga rakt ut till mig om han/hon har något problem med det jag säger....men när händer det?!?

Jag funderar på att lägga ner, släppa alla ambitioner för VARFÖR ska man kämpa om man hela tiden får skit och måste ha dåligt samvete för att man har höga krav?

Våga tala med ditt ansikte!!

Idag BRANN jag av när jag fick höra detta:

"Igår hade jag verkligen ingenting att göra för min dator har slutat fungerar"
Det fick mig att tänka efter, håller denna elektronik på att ta över det naturliga som finns.

År efter år så ökar produktionen och omsättningen i ALLT som är elektroniskt.
Vi människor behöver snart inte anstränga oss för att göra saker eftersom det snart finns det SAKER som GÖR saker och ting som gör ALLT till oss.
Vi tar telefonen som exempel….
Alla har en telefon och alla vågar prata eftersom att ingen ser en.
I en telefon kan man säga vad som helst, till och med saker som man egentligen inte vågar säga
Och om man inte har en telefon, då tror alla att man är försvunnen.
Om man skickar ett sms till någon och sen svarar den inte inom en kvart tror man personen har dött. Tappar man bort sin telefon känner man sig så otroligt ensam och får panik.
Beroende ?

Sen kan vi ta datorn som ett exempel.
I vår vardag så behöver vi bara en dator för att få tag på EXAKT vad vi vill.
Maila och t.o.m. bli allmänutbildade av en dator.
Att maila är ett bra sätt att få allt sagt på rätt sätt. För då kan man sitta i 3dagar och skriva, läsa igenom, skriva, radera, skriva innan man skickar det.
Bara genom ett mail kan man skriva sig som en helt annan person än vad man egentligen är om man skulle möta den i verkligheten.

Då är frågan? Vars tar den sociala kompetens vägen om man en dag kommer ut i samhället med en massa folk omkring sig och ska prata för sig själv? Då har man inte telefonen eller datorn till sin hjälp som i andra lägen varit ens trygghet.
Man lär sig inte att prata för sig om man sitter framtid en dator, eller har en mobiltelefon i handen.
Att uttrycka sig med egna ord är en lärdom.
Man måste väl öva till allt?

Vad får vi ut av all elektronik och teknik, jaa det verkar vara väldigt mycket. Men vad är egentligen konsekvenserna?
Jag tänker på barnen
Nu förtiden är det inte lika roligt att gå ut och leka i en lekpark med sina kompisar.
Idag ville de flesta barn sitta inne och spela spel.
Vi kan ta det nya spelet WII som har blivit väldigt populärt på senare dagar.
Hur man använder spelet är något som uppfinnarna kallar ”hälsosamt”, för man kan nämligen vara aktiv i sitt spelande.
Kontrollen är styrd av en sensor sedan kan man utföra olika sporter genom att vifta med kontrollen, t.ex. tennis.
DÅ frågar jag alla?
Att sitta hemma i TV soffan och titta rakt in i en skärm som 7år och vifta på en hand är det hälsosamt?
Det är självklart att barnen älskar detta, speciellt om de kan äta godis med andra handen.
Barnens bästa vänner blir figurerna i spelen och vad vitt jag vet så kan man inte snacka med dom?
Enkelt.

Nu ska vi inte döma de yngre för dom kan inte göra så mycket åt saken.
De äldre använder även tekniken och telefoner eftersom att det är bekvämt så därför är det inte så konstigt att barnen går i dessa fotspår?

Då undrar jag? Stress som 70% av alla människor drabbas av, har det någonting att göra med alla elektronik och teknik som det bara blir mer och mer av.
Något som jag känner är att man blir stressad av alla val som kommer upp i ens vardag hela tiden.
Nintendo 64, Playsation2, Playstation3, GameCube, WEI eller kanske Xbox?
För många val gör en stressad.

Det första jag fick lära mig i skolan var hur man skulle använda en dator
Det första man fick lära sig i skolan för 10 år sedan var hur man skulle kommunicera med sina klasskompisar

För 10år sedan skickade man sitt barn till dagis med tutten i munnen
Om 10år skickar man barnet till dagis tillsammans med en bärbar dator?

Det sjukaste av allt är att man ibland kan längta hem till sin dator?
För där finns allt man vill ha. Det är enkelt och bekvämt

Neeeeeeejj nu måste jag sluta, för jag börja skämmas över mig själv.
Ärlig talat har jag allt i min dator
Det är tragiskt

Våga tala med ditt ansikte
Allting ska inte vara enkelt
Tack och hej
/AL

Vars är arbetsmoralen påväg?

Rykte bakom dagens unga arbetsmoral ligger väl någonstans i att vi vill ha allt serverat på ett guldfat - det stör mig. Ibland är det nästan så att man skäms över vissa i den yngre generationen som ska ha det så bra på en gång - så funkar det inte.
En del tror att man kan få ett jobb som är roligt, utvecklande och lönsamt direkt från start.
Kan avslöja att det funkar inte riktigt så!
Lyx och glamour är det vi alla söker efter i slutändan men vägen dit är inte så lätt som alla tror.
Man måste bygga upp sig här i livet.
E N D E L av ungdomarna i dagens samhället är för lata för att ta tag i saker! (tragiskt nog ökar statistiken)
Så vad gör man om man inte orkar?
Jo, man väljer att ta den absolut enklaste utvägen - man stämplar så länge man bara kan.

Snackade med en kompis som inte har jobb och som frågade mig om jag visst av något, då svarade jag att ICA sökte ny personal och till svar fick jag
" Nej, men där vill jag inte jobba."
Nehe, men då förtjänar du inte ett jobb säger jag!!!

Vars är arbetsmoralen påväg??
MEN nu är det ju så att det finns massor med unga som verkligen kan och vill jobba också.
Men uppskattas dessa människor till max av den äldre generationen?
Det är nästan så att dessa människor dras över samma kant som de lata.
Det stämmer inte. Unga har också kapacitet.

Vad säger vi om EN DEL av den äldre generationen då?
Det finns för många "gamla" som har jobbat LITE för länge på sitt arbeta och själv kallar jag dessa människor helt enkelt för översittare.
Dessa människor tror att dom sitter på säkert vatten bara för att dom jobbat på samma jobb i 2oår och tror också att dom får göra och säga precis vad som helst?

Då undrar jag när lagen ska ändras, "byta ut personal snabbare"?
När det det dags att byta ut arbetskraften och våga lita på de unga som kan.
Bara för att en anställd har jobbat på ett jobb i 30år länge än mig så betyder det inte att han får klanka ner på mig hur som helst.
Plikten om arbetsmoral gäller väl hela livet?!
Det är klart att man blir lite hatad när man kommer som en liten 20åring ny på jobbet och säger vad man tycker. MEN ska det vara acceptabelt att ta skit bara för att man är ny?

Ska inte dömma alla, för jag tycker att det är helt rätt att dom som gör sitt jobb och har ryggen fri våga säga vad dom tycker. Det är lärorikt.

Till er ung:
STÅ PÅ ER, VISA CIVILKURAGE
Vi är framtiden.

Till er lata:
Slå av TV:n er, jobben ringer inte er

Till er översittare:
Ta av Er era masker och förbli medmänniskor.

Några ord ur min åsikt.
/AL

Civilkurage med lite komik

Självklart vill vi uppmärksamma alla sorters civilkurage, även de som inte lyckas men som hade en god tanke. Norran skrev i januari om en hjälte som inte riktigt lyckades helt och fullt men som åtminstone försökte. Bra jobbat och hoppas du mår bättre nu!


CIVILKURAGE SLUTADE I AMBULANSFÄRD
Skellefteå
Mannen bestämde sig för att stoppa det pågående bråket inne på Frasses i Skellefteå. Men det gick inte så bra.
Det var på natten mot söndag mannen blev stoppad i sitt hjältemod och fick föras med ambulans till lasarettet.
– Vi vet inte riktigt vad som har hänt, men eventuellt halkade han på det flottiga golvet och vred om knät, berättar inre befäl vid Skelleftepolisen.
De två männen som bråkat fick följa med poliserna in till stationen för att sova ruset av sig. De förhördes under söndagsmorgonen och det är ännu oklart om de är misstänkta för något.
Publicerad 2009-01-18 13:09

Välkommen.

Välkommen!
Nu har ni kommit till sidan där allt är tillåtet!
Genom att öppna oss för varandra ska vi tillsammans lösa, diskutera och försöka bearbeta saker som inte alla klarar av själva.
Att våga stå för vad man tycker och tänker är något som vi alla har varit eller fortfarande är rädda för.
Man är rädd för att stå kvar själv och inte ha någon vid sin sida och inte känna någon trygghet.
Det som måste utvecklas mer är dagens hjälpsamhet, mod och aggerande.
Dags att satta igång och stötta varandra.

Genom att läsa och höra andras åsikter kan vi själva växa som personer och lära oss både ont och gott av andras tänkande.
Ställ frågor, tyck till
Jag och min medarbetare kommer att skriva och tycka till och tillsammans kan vi spekulera och förbättra.
Har du visat civilkurage eller känner du någon som har visat civilkurage och vill uppmärksamma detta?

Att våga är att tappa forfästet för ett tag
Att inte våga är att förlora sig själv.

Enjoy
/AL